Av alla tankar som försvinner i djupet bakom bänken av det som jag kallar liv finns det en som krampaktigt hänger kvar på det vänstra benets nedersta skruv.

Tanken om vad vill jag med mitt liv.

Och i den hänger det ett rop som försöker bli starkare och hörbar.

Ta tag i den och hitta fyllnanden så att den inte försvinner ner i det svarta.

I mörket skall allt bli ljust om jag bara för det uppåt.

Köpa lägenhet i London

Har haft ett uppehåll som heter duga.

Måste hitta skrivnerven igen.

Köpte nästan en lägenhet i London. Blev ordentligt körda av mäklaren. Allt var färdigt. Lånet på 4.5 mille nästan taget, alla besiktingar, förutom den strukturella, gjorda.
Avgifter på 15 papp betalda och så ringer den lilla dockan från mäklar firman och säger:

Hello Patrik. I am sorry but a couple viewed the apartment six weeks before you and they put down an offer on the list price. And the owner accecpted that. I go: I am sorry what did you just say?
Well the owner will accept your offer if you make the same. I say: You can take your reliability and stick it somewhere where the sun dont shine and never ever try to contact me again by any means. You have a nice day and good weekend. Och så lade jag på.

Åkte till Sverige dagen efter och på måndagen efter det ringde hennes chef och ville förklara att det som hände var inte deras fel och jag borde accepetera det.

Jag sade i vänlig ton:
You are some evil mortherfuckers that only think of yourselfs and never of the customers and you can honestly go fuck yourselfs and never ever get close to contacting me again.

För tre veckor sedan gissa vem som ringde......hon lämnade ett fint litet meddelande om att, om jag fortfarande var intresserad av lägeheten så skulle jag ringa henne.

Världen är fantasktisk ibland. Och det roligaste är när man ser människor som loskar i motvind, vänder sig om och får tillbaka det i bakhuvudet.....eller bara kissar på sig för att de tror att deras blåsa är större än deras huvud.

Pesten tar sig ut ur skyddrummet, men låts komma in igen.

Hej och välkommen till det goa glada och underbart falskt uppbyggda Göteborg.

Så vare det inte när min morfar flyttade dit. Han kom ifrån Fiskebäckskil och skapade ett liv som var baserat på ärlighet, kärlek och viljan att var man och kvinna skall respekteras för det de gör.

Ingen skall behandlas olika eller ses på ett annat sätt än som det är att se på en människa.
Med det håller du dina tankar fria och med det din moral stark och du går med en rak och frisk rygg framåt i livet.

Nu kröker sig ryggarna i Göteborg och det märks även att medborgarnas ryggar kröks tack vare att de människor som valdes till att styra dem aldrig kan visa sig med en rak rygg.

De har för alltid smutsat ner sitt namn och det kommer alltid att följa med dem var de än går.
Så är det i livet. Handla fel och då får du också stå för det du har gjort.

Men tack vare att krökta ryggar tas hand om i Göteborg sker inte detta där och du kan begå dina fel utan att straffas eller ses ner på.
För ses ner på dem skall det göras. De tappade respekten för medmänniskan när de avgjorde vad som hände med sina härligt pompösa beslut om vad som skall göras med de pengar som medborgarna betalade in till dem i kommunalskatt, moms, sophämtningsavgift eller säg parkeringböter.

De levde på allas tillgångar. Göteborgs tillgångar och Göteborg är medborgarnas, inte de valdas.

Även om du kallar dig Moderat, Socialist, Liberal eller Kristdemokrat så har du nog insett att politiken vi ser framför oss idag styrs inte längre av medborgarnas rätt till ett samhälle som för oss framåt, utan en politik som tar det som det kan tas av med förhoppningen att det inte märks. Saken är den att det görs i offentliga delar av staden Göteborg, där vi får tillgång till om vad som har hänt. Undras vad som görs i de delar som vi inte har insyn i.

Are we seeing the birth of the fourth Reich in the behaviour of the new western world? Where we, the leaders of it, ban usage of parts in specific religions where that custom have existed for several hundreds of years, maybe thousands. Where we, the healthy sane and wise leaders, deport people because we cannot accept their way of life. When their way life was a part of the birth of what we call civilisation. Without that you would not be able to read this. I would not be able to write this. We are slowly killing ourselves and the humanity that makes us human.

Bilden säger väl allt som jag känner just nu.

Men endast på jobbet. Det är trångt, det ät räligt och det går inte att gå någonstans.
Varenda gång jag pratar, repeteras det och ifrågasätts. Och repeteras det, repeteras det av de direkt högsta cheferna som jag har. Och inte som en bekräftelse utan som en ide eller som: Yes we thought that we will set it up like this. And the follow up will be an easier way of having a complete overview of our services.

Varenda gång har jag varit på kanten att vända mig om och säga:

Oh yes, that was exactly what I just stated about one minute ago.

And if you would like to state that as your idea instead of actully thanking me for thinking of it, bringing it up and stating it to you, fine. But do not ask me to perform any of these actions, because you are intelligent enough to perform them yourselves. Oh no, by the way, I will perform it, since you could not by the slightest measurement of intuition have realized that and actually stated the idea or proposal if you have not been told to.

Jag håller på att gå under nu känns det som och det känns inte skönt.
Vill ha ett lugn och en givande känsla när jag kommer till jobbet. Det har jag inte här. Det är helt ok att stressen tas fram när det behövs, men att behandlas som en andra sorterings anställd fastän det är från mig det mesta kommer ifrån känns inte bra.

Jaja nu har det klagats tillräckligt. Annars e det fint eller faktiskt riktigt bra.

Hade liten födelsedagsmiddag för två veckor sedan och serverade en tre rätters middag till 12 personer. Det enda jag missräknade på var rotsaksmoset. Men det löstes av storleken av den whiskey/chillimarinerade entrecotén och såsen till det.

Bilden kommer från min trädgård och röken från grillen som användes flitigt i söndags för inflyttningsfesten. Den gick som den skulle och var väl i säng vid 0800 på måndag morgon.

Har precis lyssnat av ett telefonsvarar meddelande som sade det följande:

'Hallå Patrik.
Det är Martin.
Jag tror inte jag kan lösa det till någon av dina inflyttningsfester.
Jag bara bestämt mig tror att det e dags för oss bryta kontakten.
Jag kan inte låtsas längre.
Jag e inte intresserad av din nya fina lägenhet eller din nya flickvän.
Efter, ah, vad du gjorde och igen efter att jag bad att inte göra om det.
Så det funkar inte.
Du har inte haft ett enda rätt sedan vi möttes.
Hej då Patrik.
Du behöver inte svara på detta.'Klick'

Nej vad har jag att svara på. Inte mycket och det är ju så livet är, man vinner och man förlorar. Baserat på vad man gör eller inte gör. På vad man säger och inte säger.

Nu har jag tydligen trampat i klaveret ordentligt och det är bara för mig att respektera.

Jag kommer sakna Martin som vän, men tyvärr inte mycket mer.

Önskar honom all lycka i världen och det där tjafset.