Bilden säger väl allt som jag känner just nu.

Men endast på jobbet. Det är trångt, det ät räligt och det går inte att gå någonstans.
Varenda gång jag pratar, repeteras det och ifrågasätts. Och repeteras det, repeteras det av de direkt högsta cheferna som jag har. Och inte som en bekräftelse utan som en ide eller som: Yes we thought that we will set it up like this. And the follow up will be an easier way of having a complete overview of our services.

Varenda gång har jag varit på kanten att vända mig om och säga:

Oh yes, that was exactly what I just stated about one minute ago.

And if you would like to state that as your idea instead of actully thanking me for thinking of it, bringing it up and stating it to you, fine. But do not ask me to perform any of these actions, because you are intelligent enough to perform them yourselves. Oh no, by the way, I will perform it, since you could not by the slightest measurement of intuition have realized that and actually stated the idea or proposal if you have not been told to.

Jag håller på att gå under nu känns det som och det känns inte skönt.
Vill ha ett lugn och en givande känsla när jag kommer till jobbet. Det har jag inte här. Det är helt ok att stressen tas fram när det behövs, men att behandlas som en andra sorterings anställd fastän det är från mig det mesta kommer ifrån känns inte bra.

Jaja nu har det klagats tillräckligt. Annars e det fint eller faktiskt riktigt bra.

Hade liten födelsedagsmiddag för två veckor sedan och serverade en tre rätters middag till 12 personer. Det enda jag missräknade på var rotsaksmoset. Men det löstes av storleken av den whiskey/chillimarinerade entrecotén och såsen till det.

Bilden kommer från min trädgård och röken från grillen som användes flitigt i söndags för inflyttningsfesten. Den gick som den skulle och var väl i säng vid 0800 på måndag morgon.