Tänk att det finns sådant som bara passar.

Ibland blir man förvånad av allt som händer med en och det som händer runt omkring en.
Och denna förvåning gör mig lycklig. Och så förhoppningsfull att det gör ont. Ibland kanske man inte skall bygga sina förhoppningar på känslor, men denna gång gör jag det. Man skall inte rusa in i saker om det inte är behövligt. Det är inte behövligt utan har en känsla som stöder mina förhoppningar. Eller flera känslor. Jag har nu spenderat över sju månader att prata, skratta, diskutera, le, njuta, vara, umgås, leka, äta, sova, somna, vakna och till och med gräla med en människa som jag inte vill vara utan. Pluset är att vi har klarat av detta och att K.E.L. bor i Sverige och jag bor i London. Jag vet att vi klarar detta, jag vet att vi vill, jag vet att det kommer gå så som vi vill att det skall gå.

Kyss och kärlek till underbara Kajsa.


Vad gör man inte för att finna lyckan och det man vill göra. Allt det man inte gör. Rätt så enkelt när man tänker.