VIlken nytta har man om det inte finns tillstymmelse till svar?

Medans man pratar, medans man andas, medans man vill fås det bara tillbaka något man inte förstår.
Jag förstår inte och den som ger förstår det inte heller.
Antingen går man ner på vägen tillsammans eller så viker man av och väntar på att självförståelsen skall komma och då först kanske man kan förstå vad som händer.

Min egna vilja bryts ner av något som jag inte vet någonting om.
Jag sitter bara på kanten och lutas det mer, kommer jag falla.

Jag vet inte var jag kommer landa eller om jag klarar att ta mig upp igen.

Jag vet vad jag vill, men det finns gränser för vad man klarar av. Det vet alla, men i bland visas inte det och det är då lutningen blir för brant och man klara inte av att hålla sig kvar.