Vad skall man tro när man ber om ärlighet och man blir sagd till att ta en paus tills terapin är slut.
Ja du sug på den du och finn någonting med det.

Jag finner en sak och det är feghet. Eller skall man kalla det...............ja vad fan skall man kalla det.
Jag har precis ansökt om tjänsteledighet. Det svaret jag fick var : ok.
jag frågade om det var bra eller inte. Underbart. Men det tog en stund. Och det som sårar mest att ett direkt svar var bara ok. Inget mer inget annat.

Jag vet inte och varför fan skall jag veta. När det jag får tillbaka är inget. Eller när jag bara reagerar och säger som jag själv skulle gjort är: Jag gör det när fan jag vill.

Känns bra. Ingen kommunikation skall gå ut förutom detta. Ingen vilja att vara, prata, dela med sig, känna eller vara ärlig och säga det man vill kommer att visas.

Inte förräns lyckan har lagt sig och allt det där andra smyger upp.