Att jag lyckades sova igenom nästan hela lördagen var för mig ett friskhets tecken.
Det har jag inte gjort på flera år och det känns skönt.

Många av mina funderingar och mycket av det onda har tagits bort tack vare trevligt sällskap under fredags kvällen och natten.
Ibland behöver man sådant för att inte gräva ner sig själv och tycka synd om sig själv och fundera på vad det var som var så fel med allt man gjorde.
Livet går vidare och går vidare med en Patrik som har fått sina plättar varma, kylda och sedan bortslängda.
Men det är väl som med mjölk, gråt inte över det. Nya plättar kan tillagas och denna gången kanske de smakar godare.
Inte så infernaliskt stor skillnad på tyckandet, viljan, känslan för liv och allt annat som kan förstöra.

Att man ibland går blind in i väggen för att bara mycket senare upptäcka det.

Upptäckter är bra, även de dåliga.