Livet e fantastiskt ibland. Man anförtror sig till en männsika, håller nästan på att ge upp ett jobb på BBC för hennes skull. Söker jobb i Sverige, har en chans antagligen på ett jobb på SR. I och för sig i Stockholm, men ändå. Jag frågade; Skulle du flytta till Stockholm med mig om det blir så att jag får det jobbet? Nej var svaret. VIll du flytta till London? Nej var svaret.

Patrik funderar nu lite på det hela. Och kommer på att det var väl en jävla tur att han inte gjorde något riktigt puckat och flyttade. Och med det slutade på BBC som ansvarig att Journalisterna kan skriva sina artiklar och att deras artiklar blir publicerade på www.bbc.com/news och www.bbc.com/sport.

Jag är en del av vad ett av världens mest återföljda, eftertraktade och respekterade nyhets och media företag lyckas distrubera och leverera till världen.
Varför skulle jag sluta här bara för att följa efter ett flicktyg som inte vet ännu vad kärlek är och inte vet ännu vad erfarenheter ger.

Hon dumpade mig, det sårade mig fruktansvärt, men jag visste att det skulle ske. Ändå lät jag det fortgå, nästan likadant som Julie gjorde mot mig, för tre veckor efter det att jag blev bortkastat som gammalt damm är hon kär, glad, lycklig och har väl hittat mannen i sitt liv. Det roliga i det hela var att fem veckor innan det fick jag ett kärleks brev där hon sade samma sak till mig.


E inte livet fantastiskt?

Jo det är det.