Fina fisken i dammen.
Eller simmade ifrån hajen utan att den fick sig ens ett litet nyp.

Ibland får man sådana där uppenbarelser att livet känns fantastiskt.
Jag hade det i onsdags morse och kom underfund med en hel del saker.
Smärtan sitter kvar, men uppenbarelsen säger till den att det är inget att kämpa för och att den försvinner snabbare än du tror.

Inget guda likt utan bara en insikt i sina egna känslor och vad de kan orsaka och det får en att stänga av allt som behövs stängas av.

Så nu har jag hittat ett lugn, inte med allt, inte med livet men med det.
Just nu räcker det och jag kan fortfarand sova rakryggad, vakna rakryggad och gå och lägga mig rakryggad.

Men tycker att fröken Von Helvete skall boka sig en tripp till Londonia och koppla av lite med mig.