När man ligger ner och ler över allt man vill säga. Allt man vill förolämpa med. Allt man vill kasta ut. Allt man vill rengöra sig ifrån.
Då inser man att det man av det man ler åt det finns det inget att säga, kasta, rengöra sig ifrån eller förolämpa. Det är bara ens självbevarelses egna vilja att inse att allt är redan rent, redan sagt, redan förolämpat och redan kastat.

För sakens skull skriver man ned det. För sakens skull sätter man det på pränt. För sakens skull tatuerar man in det i sin egna vilja. Detta sedan självbevarelsedriftens vilja inte alltid är samma vilja som sin egen.