Utan att behöva vara tragisk e det bara förbannat skönt att bli dumpad.
Vilka insikter man får när man inser att inte bara ens egen idioti utan även hennes hjälpte oss åt att stjälpa hela lasset.

Jag träffade ingen annan, men nu vet jag att det lyckades hon med. Jag kan andas igen och jag kan le åt hennes fullständiga avsaknad av känlsor gentemot någon annan än henne själv.

Saknaden är borta, släppet e släppt och jag önksar henne all lycka i världen.
Jag vet att den lyckan kommer inte gå långt. I alla fall inte utanför idiotins vurmade och varma värld(Härryda).
Detta sedan man gråter inte över spilld mjölk där, utan man torkar upp det, vrider ut trasan och sedan dricker man upp det igen. Om och om igen.

Så skönt att få det ur sig och så skönt att veta att jag bryr mig inte om det. Detta bara tack vare uppförandet som startade för bara några år sedan och aldrig kommer att stoppa.